Carl-Jan, denne glade man som vecka efter vecka lite lätt stapplande men på lika gott humör varje vecka gör sin grej i Let's Dance:-)

Jag hade faktiskt ledsnat lite (läs mycket), men ikväll tycker jag han gjorde lite bra ifrån sig iallafall. Han var ju alldeles för seg men han försökte verkligen och gav allt! + i kanten till dig CJ!

När man var lite yngre och möttes av en massa snö när man kikade ut genom fönstret? Den sprittande, lyckliga känslan - ut och ååååka! Åka åka åka åka utan att känna minusgraderna som bet i kinderna, utan att bry sig om att de man är alldeles dyngsur om fötterna?

Numera blir jag förvisso jätteglad för Ems skull när det är så mycket snö att man knappt kan gå på trottoarerna (skärp plogningen här tack!) och hon kan susa ner för backen på alla möjliga och omöjliga sätt - MEN av någon underlig anledning så blir jag väldigt kinkig när fötterna blir blöta och börjar huttra myyyycket snabbare än för sisådär en 10 år sedan. Va ska det va så för? Kanske för att den vuxna personen ska känna av när det är dags å gå in och tina upp barnen?

Jaja, såhär såg det iallafall ut när vi racade i backen i tisdags, Alexander tyckte det såg väldigt kul ut men han får allt vänta tills nästa vinter innan han provar på den sporten.