Jaha! Ska det bli så att jag står utan Brucebiljetter för andra gången på ett år!? Ska jag missa vad som kan bli Bruce å Bandets sista koncert i Sverige?

Han börjar ju bli lite till åren, den vackre mannen med den underbara rösten och fantastiska texterna. Å Bandet - CC är väl över 70 bast nu!

Jag vill så otroligt gärna gå. Jag vill stå/sitta på Stadion 4e,5e eller 6e juni och VRÅLA alla ljuvliga toner å kör med The Boss. JAG VILL!

Å platser finns det otroligt nog kvar än sålänge - men eftersom ff inte betalat ut min fp ännu så kan jag inte köpa någon. Snopet? Ja. Patricia förbannad? Ja. Patricia tänker fula ord? Ja. Patricia vill gråta en skvätt? Ja.

Min käre vän Branka har introducerat en ny hobby för mig - jag föll pladask för hennes julklapp "Lips" - 360's motsvarighet till Singstar om jag förstått det hela rätt. Jag hade aldrig spelat något av det förrän vi tog oss en liten miniturnering hemma hos dem i söndags - det e ju askul!

Varför har ingen bjudit hem mig på en sådan spelkväll förut? VARFÖR!?

Nu står det näst högst upp på min önskelista, högst upp står ett träningskort på Friskis. Mm, ni läste rätt - soffpotatisen P har fått upp ögonen för träning. Friskis har kanonbra jympapass för oss som e lite halvslappa i kvinnokroppens speciella delar. Hrm.

Igår - efter flera dagar av kämpande och övande - vände sig Alexander från rygg till mage!!!! 2 dagar före 3-månaders dagen:-)

3 månader och redan har han lärt sig så mycket. Det är en av de saker man, åtmistone jag, förundras mest över - barns längtan och vilja att lära!

Jaha Malin, vad har du mer för utmaningar på lut? Keep 'em coming ba'!

Vad gör det om man har lungorna nedpressade i tunntarmen ett slag? Att man får kröka ihop huvet så mycket att det formas en puckel på ryggen? Att lårbenen sticker ut under armarna? Att fotknölarna ploppar fram som små horn i pannan?

Inte ett smack, för nu kan jag äntligen bevisa att jag är lika smidig som 3 av Tyresös ladys.

När jag var på mitt lilla äventyr till sjöss så hjälpte mina kära föräldrar till med smågrynen - utan dem hade jag inte kunnat åka då det var Stefans jobbhelg! Tack snälla ni för att ni alltid finns där och för att ni alltid ställer upp för oss - ni är guld värda ska ni veta och vi älskar er så mycket.

Alla som har sådana föräldrar kan verkligen skatta sig lyckliga!

Puss å kram till mina och alla andra föräldrar i världen som sätter sina barn och barnbarn i främsta rummet.

I fredags drog jag iväg på kryssning me' mina älskade vänner. En stark längtan efter partaj har hängt över mig senaste veckan så när Helena berättade att de skulle iväg nästan hela jobbet så tvekade jag bara några sekunder.

När jag åkte hemifrån kom dock en våg av ångest över mig - hur skulle jag klara mig utan mina darlings? Och hur skulle natten gå för Stefan?

Men som tur är övervann jag de tankarna och begav mig iväg på vad som visade sig bli ett riktigt härligt dygn.

Allas humör va på topp och festen fortsatte för vissa ända till typ 8.30 am liksom! Själv somna jag vid sextiden och vakna efter 3 timmars god sömn av att kaptenen meddelade avgång från Mariehamn. Annika, Ilona och jag vankade upp till frukostbordet medan Mikaela som nyss kommit "hem" la om maken och joinade oss därefter. Kroppen värkte av trötthet och det känns som om benen och föttterna dansar än men damn what a night girls!

Min kraft, min ork, hohoooohooo!!!!?

Jo, nu e den tillbaka - efter en god natts sömn och en mysig morgon.

Men igår kväll skrek båda mina barn så förtvivlat och förbannat så jag trodde grannarna skulle komma å knacka på. Vet inte vad det var med lilleprins, han sov så gott medan Em tog sig ett bad och när hon var kvar hörde jag ett uppgivet skrik från vagnen - efter det var han otröstlig i typ 10 min. Kan ske inte låter som världens längsta tid för alla som haft kolikbarn men i vår värld är det det. Han har aldrig gråtit så länge utan att va hungrig förut.

Jaha och mitt i hans gråt så bestämmer sig Em för att hon inte vill kissa innan sovdags. Nähä. Men DU SKA FÖRSÖKA IALLAFALL!!!! Säger jag vänligt men bestämt. Hon blir hysterisk och vrålar på mig att hon INTE VIIIILL men tillslut när jag gått därifrån så kissar hon, spolar och tvättar sig. Kommer sedan ut och ger mig en sårad blick. Jag låtsas inte om den utan säger istället att det var väl skönt att det kom kiss. Inget svar.

Sedan blir hon hysterisk igen när hon lagt sig och vill inte va själv. Jag sitter hos henne och hon somnar på 2 röda. Mitt i all toakaos har plutt också lugnat sig och jag andas ut.

PHUUUUH!

Så kan det va.

När jag satt i den tysta bilen (sovande son och filosoferandes dotter) och världen gled förbi med gnistrande vita träd och sjöar och solen strålandes i sin toppform kunde jag inte låta bli att slås av häpnad över hur vackert det faktiskt kan vara. När man ser förbi alla glasspapper, urskjutna fyrverkerier, klottriga väggar och hundbajshögar så bor vi faktiskt i ett av världens vackraste (och för tillfället kallaste) länder!