När jag var på mitt lilla äventyr till sjöss så hjälpte mina kära föräldrar till med smågrynen - utan dem hade jag inte kunnat åka då det var Stefans jobbhelg! Tack snälla ni för att ni alltid finns där och för att ni alltid ställer upp för oss - ni är guld värda ska ni veta och vi älskar er så mycket.

Alla som har sådana föräldrar kan verkligen skatta sig lyckliga!

Puss å kram till mina och alla andra föräldrar i världen som sätter sina barn och barnbarn i främsta rummet.

I fredags drog jag iväg på kryssning me' mina älskade vänner. En stark längtan efter partaj har hängt över mig senaste veckan så när Helena berättade att de skulle iväg nästan hela jobbet så tvekade jag bara några sekunder.

När jag åkte hemifrån kom dock en våg av ångest över mig - hur skulle jag klara mig utan mina darlings? Och hur skulle natten gå för Stefan?

Men som tur är övervann jag de tankarna och begav mig iväg på vad som visade sig bli ett riktigt härligt dygn.

Allas humör va på topp och festen fortsatte för vissa ända till typ 8.30 am liksom! Själv somna jag vid sextiden och vakna efter 3 timmars god sömn av att kaptenen meddelade avgång från Mariehamn. Annika, Ilona och jag vankade upp till frukostbordet medan Mikaela som nyss kommit "hem" la om maken och joinade oss därefter. Kroppen värkte av trötthet och det känns som om benen och föttterna dansar än men damn what a night girls!

Min kraft, min ork, hohoooohooo!!!!?

Jo, nu e den tillbaka - efter en god natts sömn och en mysig morgon.

Men igår kväll skrek båda mina barn så förtvivlat och förbannat så jag trodde grannarna skulle komma å knacka på. Vet inte vad det var med lilleprins, han sov så gott medan Em tog sig ett bad och när hon var kvar hörde jag ett uppgivet skrik från vagnen - efter det var han otröstlig i typ 10 min. Kan ske inte låter som världens längsta tid för alla som haft kolikbarn men i vår värld är det det. Han har aldrig gråtit så länge utan att va hungrig förut.

Jaha och mitt i hans gråt så bestämmer sig Em för att hon inte vill kissa innan sovdags. Nähä. Men DU SKA FÖRSÖKA IALLAFALL!!!! Säger jag vänligt men bestämt. Hon blir hysterisk och vrålar på mig att hon INTE VIIIILL men tillslut när jag gått därifrån så kissar hon, spolar och tvättar sig. Kommer sedan ut och ger mig en sårad blick. Jag låtsas inte om den utan säger istället att det var väl skönt att det kom kiss. Inget svar.

Sedan blir hon hysterisk igen när hon lagt sig och vill inte va själv. Jag sitter hos henne och hon somnar på 2 röda. Mitt i all toakaos har plutt också lugnat sig och jag andas ut.

PHUUUUH!

Så kan det va.

När jag satt i den tysta bilen (sovande son och filosoferandes dotter) och världen gled förbi med gnistrande vita träd och sjöar och solen strålandes i sin toppform kunde jag inte låta bli att slås av häpnad över hur vackert det faktiskt kan vara. När man ser förbi alla glasspapper, urskjutna fyrverkerier, klottriga väggar och hundbajshögar så bor vi faktiskt i ett av världens vackraste (och för tillfället kallaste) länder!

Det skulle vara så intressant att få känna hur det känns att vara bebis igen. Tänk alla stora människor runt omkring, att inte kunna ta sig dit man vill, att inte kunna ta tag i den  där grejen som ser så rolig ut eller att inte kunna sitta upp själv.

Alexander verkar iallafall tycka att världen ur ett sittande perspektiv är väldigt intressant - tack vare sin nya BUMBO så kunde han för första gången igår sitta med oss och leka själv! Trevlig uppfinning det där, som låter de små vara med vid t ex matbordet fastän de är pyttebebisar.

2009. Jisses asså!

Å jag har inte skrivit här sedan november 2008.

Jag hade inte kommit på något nyårslöfte förrän nu - blogga mera! Jag tycker ju att det är kul så jag ska tamejsjutton se till å ge mig själv tid till det också. Det är bara det att när rumpan väl landat i soffan på kvällarna så har den väldigt svårt att ta sig upp!

Jaja, nu ska det bli ordning på torpet här!

Livet flyter på och mina gosungar är nu 3 år och 3 månader samt hela 11 veckor och som ni ser på bilden ovan är de världens sötaste och goaste barn!!!!

Lyckan var total när flickebarnet imorse drog upp persiennen och såg SNÖN!

Jaaaa åka puuuulka kan vi göra nu!

Jippie!

Hon flög genom lägenheten och hennes entusiasm smittade av sig på oss också.

Vid 9.30 var vi påbylsade och påväg med pulka och vagn upp till hemköp för lördagens viktigaste gärning - godisköp!

Em hade så roligt och sa hela tiden hur härligt det är med snö. Jag måste hålla med henne, det är riktigt mysigt och man får ordentligt med julkänsla!

Såhär glad var man på 4-veckorsdagen i onsdags!

Stackarn har dock fått lite mer kletigt från de trånga tårkanalerna:-(

Men som synes lika glad ändå:-D